Operation Sushi
Igår var vi ute på viktigt uppdrag. Uppstigning klockan nio för avfärd mot kolmårdsskogen och dess mångfald av svarta sjöar för att säkra dagens kvällsmat. Alla i familjen har i veckor suktat efter en viss maträtt. Problemet består dock i att vi behöver en essentiell igrediens för att lyckas göra denna maträtt perfekt: Fisken. Idag skulle vi ta hand om detta.
Detta är Operation Sushi.
Luften känns råkall efter den varma bilen och det doftar höst på parkeringen vid sjön. Höst och myrmark; multnande löv, mossa och skvattram. En doft som för mig tillbaka till alla dagar jag tillbringat här som barn, dagar när mamma och pappa fiskat efter den här sjöns skatt: Regnbågen. Det är just regnbågen vi är här för att finna, men när jag blickar ut över det stilla vattnet som reflekterar den grådisiga himlen från vilken enstaka regndroppar letar sig ner och skapa ringar på vattenytan, ser jag inga vakande fiskar alls. Inga lysande utsikter för fångst, men det gör mig inget, det stilla landskapet med de av höst brinnande träden är balsam nog för vilken själ som helst. Hit är det många som kommer för sin terapi, även så idag, flera båtar glider tyst över vattnet och röster ekar avlägset.
Jag ägnar mig mest åt att träna på att kasta. Det är flugfikse som gäller nu, naturligtvis, och jag har fått låna mammas lilla spö eftersom mitt eget är lite för stort för fisket i de svarta kolmårdssjöarna. Några timmar efter att vi kommit till sjön vakar en fisk alldeles utanför platsen vi står på. Pappa är snart där och jag är inte långt efter. Det är pappa som krokar den och jag skyndar mig efter kameran för att få några bilder på striden. Efter en stund får jag fota honom leende med en sjysst regnbåge i nävarna. Kvällsmaten är räddad!
När mörkret börjar falla står jag fortfarande utan fisk men glad för pappas skull går jag ändå mot bilen genom duggregnet. Nu väntar dock ett nytt uppdrag hemma i köket: Hur lagar man sushi?
Detta är Operation Sushi.
Luften känns råkall efter den varma bilen och det doftar höst på parkeringen vid sjön. Höst och myrmark; multnande löv, mossa och skvattram. En doft som för mig tillbaka till alla dagar jag tillbringat här som barn, dagar när mamma och pappa fiskat efter den här sjöns skatt: Regnbågen. Det är just regnbågen vi är här för att finna, men när jag blickar ut över det stilla vattnet som reflekterar den grådisiga himlen från vilken enstaka regndroppar letar sig ner och skapa ringar på vattenytan, ser jag inga vakande fiskar alls. Inga lysande utsikter för fångst, men det gör mig inget, det stilla landskapet med de av höst brinnande träden är balsam nog för vilken själ som helst. Hit är det många som kommer för sin terapi, även så idag, flera båtar glider tyst över vattnet och röster ekar avlägset.
Jag ägnar mig mest åt att träna på att kasta. Det är flugfikse som gäller nu, naturligtvis, och jag har fått låna mammas lilla spö eftersom mitt eget är lite för stort för fisket i de svarta kolmårdssjöarna. Några timmar efter att vi kommit till sjön vakar en fisk alldeles utanför platsen vi står på. Pappa är snart där och jag är inte långt efter. Det är pappa som krokar den och jag skyndar mig efter kameran för att få några bilder på striden. Efter en stund får jag fota honom leende med en sjysst regnbåge i nävarna. Kvällsmaten är räddad!
När mörkret börjar falla står jag fortfarande utan fisk men glad för pappas skull går jag ändå mot bilen genom duggregnet. Nu väntar dock ett nytt uppdrag hemma i köket: Hur lagar man sushi?
Kommentarer
Trackback
