nattskatta

Sen när började det vara mörkt när det brukar vara ljust? Är det jordens undergång som närmar sig, när allt nu vänds uppochned? Ljus till mörker, liv till död, och sedan tillbaka igen.

Jag har drabbats av det årliga fenomen som orsakar det underbara svenska sommarljusets död, vilken banar väg för vintersvärtan. Det kallas tidens gång, årstidernas växlingar. Det är nog för att göra vem som helst deprimerad, så även mig. Det enda egentliga botemedlet är sol och jag såg till att ge mig ut illa kvickt för att suga åt mig lite ljus när mörkerkänslorna började krypa fram. Kameran fick följa med, och de nya bruna stövlarna, en födelsedagspresent från mamma. Skogen är så vacker nu, mörkt, mörkt grön och eldgul och jag kom fram till att hösten är en ljuvlig tid. Egentligen. Det är ju min tid, eller hur?

Det var så länge sedan jag bara spontanfotade för min egen njutnings skull, utan att ha något mål eller syfte. Det blir oftast bättre då, men ganska menlöst också. Det gör inget, det är i alla fall vackert att se på. Höstregnen som glittrar på döda grässtrån, mossan som ligger tyst och mörkgrön under de fallna löven. Det är höst.