nattskatta

Såhär efteråt så känner jag att det var värt världen att ha åkt till Uppsala i helgen.
Såhär efteråt slås jag av den där känslan gång på gång, som jag slogs av när jag åkte bakpå Saras cykel längsmed Fyrisån genom staden, småtrallandes på Veronica Maggios underbara låt 17 år. Tyvärr kan jag inte beskriva den, känslan alltså, men jag vet att jag vill känna det igen. Jag vill dit igen, göra om det. Men det dröjer, snart bär det av till andra delar av Sverige - och Världen. En vecka kvar.

Jag kom och tänka på Norrköping - det är där bilden är tagen - och jag saknar den staden ibland, den är inte min längre, just nu är jag stadlös, kan man säga. Nyköping har aldrig varit mitt, det var Norrköping, åren där, som såg till att jag växte upp. Nu ska jag snart iväg igen, någon annanstans.

En vecka kvar.